Är så less
Jag kommer aldrig komma iväg! Jag mår verkligen inte bra just nu. Allt jag hör omkring mig är bara negativt med att åka till turkiet. Jag vet att saker kan hända och jag vet att jag inte kan vara 100 på att allt kommer gå bra. Men precis ALLT är bara negativt enligt bla min mamma. Jag mår så dåligt just nu, jag känner att jag inte kommer klara av nåt i mitt liv.
Allt jag vill är att träffa dig
Hur ska jag göra?
vi kommer inte iväg i helgen, och just nu känns de som om vi inte kommer iväg alls. Men onsdag är nu nästa dag som vi funderar på. För mig är de bara att åka känns det som men det är lite värre för sarah eftersom hon har häst och behöver någon som tar hand om den. Jag funderar på om jag ska åka själv om hon inte kan åka. Men jag vågar inte :S Blir andra gången jag åker utomlands och jag är inte speciellt bra på engelska. Och eftersom jag skulle få bo hos Charlie så är ju de jättebra, men jag är tvungen till att prata engelska hela tiden och det känns lite oroligt. Ne, är för tidigt för mig att åka själv känner jag!
Jag vill verkligen iväg :(
usch va jobbigt de känns nu.
Vi ska komma iväg! ;)
you
Vill komma iväg lite!
Har inte hänt något alls dem senaste dagarna :S jag har bara varit hemma, och inte har jag kommit igång med spelandet heller, MEN jag har börjat spela lite gitarr igen iaf, tar ut lite låtar. Har faktiskt märkt att jag saknat att spela. Att bara hålla i gitarren och att känna att jag faktiskt kan om jag bara vill. Så skönt att inte behöva ha något med min förra gitarrlärare att göra också. Kan säga att det var mycket på grund av honom som jag tvekade på mig själv och som gjorde att det inte alls var kul att spela gitarr. Att spela ska vara kul!
Men min gymnasietid är över och jag är glad att jag har stått ut dessa jäkla tre år. Det som var kul på gymnasietiden var grafisk illustration/kommunikation kurserna och bildkursen. Att ha bra lärare som man trivs med gör otroligt mycket för att kurserna ska bli kul. Alla bildlärare jag haft är så härliga människor.
I klassen var jag den som inte sa någonting, som satt tyst. Visst, jag är rätt så tystlåten tjej och har alltid varit blyg. Men som jag har varit dessa tre år är ingenting jag är stol över kan jag säga. Jag trivdes inte med någonting med klassen, linjen eller ens många av mina lärare. Jag hamnade fel, och fråga mig inte varför jag inte bytte klass och linje för det vet jag inte själv. Tyckte väl att det hade gått för lång tid och att jag "kommer in i de" men en enda plåga har allt varit känns det som. Nu efter gymnasietiden har jag växt som person och känner mig mer självsäker. Jag känner verkligen att det går framåt, men jag har alltid varit blyg, det är något som jag jobbar med. Och några saker som har hänt nyligen är jag förvånad över mig själv att jag har gjort, och att jag har vågat!
Nu ska jag sova. Godnatt!
I´m glad I met you
